torsdag 20 oktober 2016

Min bil är bortskämd



Min bil är bortskämd. Det är jag som skämmer bort den. Men någonstans inser jag att jag borde skämma bort mig själv minst lika mycket. En klen tröst är väl att jag nog är i gott sällskap. Jag tror att många pysslar om sin bil mer än de pysslar om sig själva. 

Ofta lyser en lampa att bilen ska ha service. Då är det bara att boka tid och köra iväg. Struntar man i det (vilket jag har provat) så blir påminnelsen bara mer ettrig i form av att lampan lyser ännu starkare och till slut börjar det låta om den. 

När jag lämnar in bilen på service stoppas nyckeldosan i en maskin och så talar bilen om vad den vill ha. Den struntar fullkomligt i hur mycket jobb det innebär och vad det kommer att kosta mig. 


En annan lampa lyser när bilen är "hungrig" och vill ha bränsle. Det går inte heller att strunta i. Oj, vad det plingar om man är sen med att tanka lilla bilen. 

Jaha, nu är bilen matad och servad. Då borde den väl vara nöjd. Men icke. Då är det dags för besiktning, så man kan se om utifall att det är ytterligare något som bilen behöver. 

Lilla bilen är inte särskilt gammal, den rullar bara korta sträckor i lagom takt och den står i lagom varmt garage när den inte rullar på vägarna. Idag är bilen på "spa". Den ska behandlas så den inte kommer att rosta. 

Bortskämd är vad den är!


Nej, jag skojar förstås. Allt det här gör jag ju för att det är värdefullt att ha en bil och att sköta den så den håller länge. Jag sköter om min bil för min egen skull, kanske man kunde säga. 

Men en gnutta allvar ligger det i det hela också. Tar jag lika väl hand om mig själv? Tveksamt.

Tyvärr har jag inte lampor som blinkar och ilskna pip när det börjar bli dags att skämma bort mig själv lite. När det är dags för mat, vila, motion, göra något roligt... så kommer det bara (i bästa fall) en ljudlös och osynlig insikt farandes. Den är lätt att slå ifrån sig.

Det kan dröja länge, länge innan en människas varningslampor börjar larma. Då har man kanske gått på tok för länge utan vare sig vettig mat, service eller besiktning. 

Vi har mycket att lära oss av våra bilar, kanske?

Ta hand om din bil. Men se till att du skämmer bort, och tar hand om, dig själv lika mycket som den. Det kan väl vara en bra devis? Jag ska i alla fall försöka leva efter det lite mer i fortsättningen. 

Ha en bra dag!
/Lena 






fredag 14 oktober 2016

Övning i välmående


Här är en övning som jag brukar göra. Den fungerar för mig och då gör den väl kanske det även för någon annan, tänker jag. Jag har hämtat inspiration från olika mindfulnessövningar. 

Vi går nog alla och bär på känslor som vi inte vill ha, som vi inte mår bra av, som vi vill ha mindre av. Det är inte så lätt att ändra en känsla. Nästan omöjligt. Men det finns knep. Om man övar och övar så kan man förändra, mer eller mindre. 

Vilken känsla är det som du vill ha mindre av? Det kan vara en stark känsla som påverkar dig mycket eller en liten ettrig en som liksom sitter fast och skaver. Det kan vara sorg, irritation, nedstämdhet, bitterhet, oro...

Ofta fokuserar vi på det vi vill bli av med. Det är mänskligt och helt naturligt att göra så. Men det är sällan konstruktivt. Ju mer fokus vi lägger på det vi vill får bort, desto mer plats verkar det ta. Tänk tvärtom istället! Vilken känsla är motsatsen? 

Vilken känsla vill du får MER av?


Det kan vara glädje, trygghet, tillit, lugn eller något annat. Vi säger att det är glädje du behöver mer av. Då kan du pröva att göra på följande sätt, så ofta som möjligt (många gånger per dag) i vardagliga situationer: 

1. Notera när du blir arg, orolig, irriterad...
2. Låt den "oönskade" känslan vara, gör inte så stort väsen av den.
3. Leta nu AKTIVT efter något som kan ge dig en känsla av glädje (stort eller smått, här har du hjälp av lite fantasi och kanske barnasinne).
4. Pröva om det är möjligt att känna åtminstone en gnutta glädje. Går det?   

Säg till exempel att du missar bussen. Det är ju inte särskilt glädjande. Men släpp irritationen, ilskan, oron eller vad det kan vara. Leta efter något som kan kopplas till glädje, just nu. Det kan vara att du har batteri i din mobil så du kan roa dig en stund med den när du väntar, att där finns en busskur så du får skydd för vinden, att du kan titta på vackra höstfärger på löven, att du ska äta något gott till middag, att du kom upp ur sängen i morse, att du kan andas ...


Vi tycks ha en förmåga att (omedvetet) leta upp sådant som bekräftar att vi minsann har "rätt". Är vi t.ex. irriterade hittar vi lätt fler saker i vår omgivning som gör oss ännu mer irriterade. Vill man bryta detta måste man medvetet träna förmågan att göra tvärtom. 

Det fiffiga är att ju mer man övar sig på att hitta saker som göder en viss känslan, desto lättare hittar man dem. Det går till slut nästan per automatik. 

OBS! Det är viktigt att INTE förtränga känslorna man inte vill ha. Då växer de. Låt dem bara vara, men låt dem inte ta hela din uppmärksamhet. Lägg istället fokus på något som gynnar en annan känsla. 

Du kommer inte att "slippa" känna ilska, sorg, oro för resten av ditt liv. Det är INTE det som är meningen. Men övningen kan vara en hjälp att bryta ovanor, minska känslor så de inte tar över och "dränker" dig. 

Pröva gärna!
Ha en bra dag.
/Lena



onsdag 12 oktober 2016

Våga släppa taget


Att släppa taget är lättare sagt än gjort. Ibland är det så svårt, så svårt. Det är som om vissa saker, tankar, händelser sitter fast i oss med ett osynligt gummiband. När vi försöker putta bort dem så studsar de tillbaka. 


Ibland kanske vi inte riktigt VILL släppa taget. Det kan kännas läskigt. Att hålla fast i det som har varit kan ge någon form av trygghet. Förändring kan kännas som ett hot. Men så länge vi inte kan släppa taget om det som har varit så är det svårt för något nytt att komma in i våra liv. 


Att röja hemma, skänka eller slänga sådant man inte har använt på länge, kan vara en övning i att släppa taget. Kanske känner man lite oro över att göra sig av med saker? Det är ok. Känslan är bara att acceptera. Men acceptans behöver inte innebära att man låter bli sitt släng- och skänkprojekt. 

Det är enklare och kanske tryggare att bara låta allt vara som det alltid har varit. Man låter högarna växa och garderober, vind och källare bli överfulla. Men mår man bra av det?


Självklart ska man göra sig av med saker med förnuft. Allt ska inte bort till varje pris. Men sådant som vi inte har använt, inte ens saknat, på många år kanske vi inte längre behöver i våra liv?

Denna övning gör inte bara att du plötsligt får plats i lådor och garderober. Du tränar dig samtidigt i att släppa taget om gammalt och att acceptera obehagliga känslor (oro) men inte låta dem styra dina handlingar. 

När du sedan har röjt och fått fint kan du stanna upp och njuta en stund. Ta några djupa andetag. Kanske känns det lättare att andas nu? Kanske kan detta ge dig energi att släppa annat som finns i ditt liv? Sådant som du inte mår bra av och som du inte längre behöver. 

Häpp! Visst låter det bra? Pröva!

Lycka till!
/Lena