En del menar att mindfulness inte är något att ha när livet är riktigt svårt, att det bara är flum och "mode". Min erfarenhet är att mindfulness har varit en ovärderlig hjälp för mig, just i riktigt svåra stunder. När inget annat har hjälpt. Att det skulle vara flummigt håller jag inte alls med om. Så som jag använder mig av mindfulness är det praktiskt och konkret. Dessutom utvärderat i mängder av undersökningar. Att det ligger lite i tiden nu med mindfulness stämmer. Många passar på att använda begreppet lite som det passar dem, för att det "låter bra". Jag tror det är där skon klämmer.
Oavsett vad omvärlden anser om mindfulness, om det är modernt att använda eller inte, så kommer jag att fortsätta med det. Mindfulness är oslagbart bra, åtminstone för mig, oavsett hur populärt det är.
Man kan inte börja använda sig av mindfulness när livet är svårt, och tro att det ska hjälpa. Man måste öva, öva, öva. Jämför det med att du vill lära dig spela piano. Du sätter dig knappast framför symfoniorkestern som solist första gången. I stället sitter du hemma, i lugn och ro, och klinkar. Så småningom börjar det låta riktigt bra. Det går lättare och lättare. Men du måste fortsätta träna, annars tappar du kunskaperna. Det är likadant med mindfulness.
Det här lilla lammet klättrade nog inte uppför berget under sitt första dygn i jordelivet. Det krävdes övning för att ge dessa färdigheter.
Min övertygelse är att mindfulness hjälper! Men du måste träna din förmåga att acceptera (det som inte går att förändra just nu), att släppa taget, att styra din uppmärksamhet, att uppleva nuet, att vara vänlig och kärleksfull mot dig själv.... och en massa annat.
Börja träna när du råkat ställa dig i långsammaste kön, upptäcker att klädesplagget du köpte förra veckan nu är på rean, snubblar på alla skor som ligger spridda innanför ytterdörren.
Öka svårighetsgraden i din egen takt.
Ha tålamod. Träna, träna, träna.
Lycka till!
/Lena
